”Det väsentliga i det här fallet var att jag var i vägen.
Det är inte okej att vara i vägen.
Det finns huvudsakligen två sätt att vara med vägen. I den eller på den. Inget av dessa är något positivt för en fotgängare, med undantag om man befinner sig på vägen när den är tom på bilar eller då den gröna gubben lyser. Dessa två sätt behöver dock inte uteslutande existera i kombination. Jag var i vägen trots att jag inte befann mig på vägen.”

En busschaufför gav mig en utskällning för att jag gick fel på trottoaren.

Denna dagen vill dränka mig.
Dagen denna dränka mig vill.
Vill dränka mig, denna dagen.
Dränka mig denna dagen vill.
Mig vill denna dagen dränka.

Det har varit väldigt mycket (och kommer nog vara så ett tag till) men jag har skrivit lite då och då, i min fiffiga anteckningsbok. Men eftersom jag skrivit när jag inte varit i närheten av en dator så hade själva tanken att uppdatera bloggen försvunnit när jag faktiskt hade möjlighet att göra det.

Skulle tro att jag har jobbat ca 4-5 timmar i tiden som varit.

Dess HP är mycket större än min, men som David gjort en gång mot Goliath, I will prevail.

För att byta ämne så läser jag många webcomics, och tänkte lägga upp lite exempel från några som är bra lite då och då. Här är en av dom, vid namn Patches:

Patches - A Webcomic

http://www.hingos.com/patches/index.php

Har skrivit mer om b.la. kassettband och nostalgi. Pratade även med Dimman tidigare idag, och jag måste börja skriva ner i bloggen när jag faktiskt har arbetat. Att göra detta går emot min natur, men jag planerar att se det som ännu en utmaning med hela projektet (annars kommer jag troligtvis inte att uppdatera alls).
Vilket jag faktiskt skulle kunna skriva om.
Hm.
Tål att tänkas på.

”Förutom bandet med Svingelskogen.
Svingelskogen försvann som glass i solsken och var borta med vinden.
Ännu idag så är Svingelskogs-försvinnandet ett olöst mysterium.”

”Jag är en ganska praktiskt person.
Det kan vara ganska praktiskt att vara en ganska praktiskt person, men det kan även vara ganska irriterande på ett väldigt opraktiskt sätt.”

Nu ska jag sluta skriva och börja äta tacopaj istället.

Efter ett större uppbehåll p.g.a. att historien gick väldigt segt så har jag efter mycket fundering bestämt mig för att ändra hela upplägget på boken. Om jag hade fortsatt på den väg som var utstakat förut så hade min bok helt enkelt inte blivit någonting som jag kunde vara nöjd med, och då en av mina mål råkar vara just det att jag (för en gångs skull) ska bli nöjd med slutresultatet så trampade jag bestämt på bromsen och backade tillbaka till början.

”Låt oss tala om mig” som Michel de Montaigne sa. Den här boken ska handla om mig och mina tankar.

Så fort det beslutet var taget så raderade jag all text som omöjligt kunde passa in i den nya boken och skrev om det som skulle kunna fungera.

Nu får vi se vad det blir av det hela.